- Project Runeberg -  En bikt /
99

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

Så strör han sakta sina ord öfver mig likt askan
af en aflägsen eldsvåda, och jag har intet behof
af dem, och de väcka ingen rörelse hos mig. Det
är, som om jag skulle drömma en obegriplig och
ledsam dröm.

»Du tiger», säger han tankfullt, »det är bra.
Låt dem bråka, som de vilja, och tig, du! Andra
komma till mig, — de tala, de. De tala så mycket.
Omöjligt att förstå, hvad de orera om. Om kvinnor
och slikt. Hvad rör det mig? Om allt tala de
— men hvad allt detta är, det begriper jag inte.
Lär dig du att tiga. Jag skulle inte heller vilja
tala, men abboten befaller, — du måste trösta
dem, säger han! Nå, må göra. Men själf skulle
jag helst vilja tiga, Nå, Gud vare med dem alla!
Från mig ha de tagit allt. Jag har endast bönen
kvar. Att de plåga dig, det skall du inte fästa
dig vid. Djäflar pina en alltid. Mig lia de också
pinat — — — Min köttslige bror. Han slog mig.
Och så hustru min. Hon gaf mig råttgift. Jag
var visst för henne som en råtta. Allt stulo de
ifrån mig. De sade, att jag anlagt mordbrand i
byn. In i elden ville de kasta mig — — I
fängelse har jag också setat –-Allt har jag pröfvat

–Så blef jag dömd–fick sitta inne igen

–-Nå, Gud vare med dem! Jag har förlåtit

dem alla, Fastän jag var oskyldig, förlät jag dem

–Det var för min egen skull. Oförrätterna

lågo som ett berg öfver mig. Jag kunde inte
andas. Men så fort jag förlåtit, försvann berget.
Djäflarne blefvo arga och drogo sin kos. Förlåt
du också alla. Jag har inte mer behof af något.

Du skall inte heller ha det–»

Vid mitt fjärde besök bad han mig:

»Tag med dig åt mig en brödkant, som jag kan

få suga på! Jag är så kraftlös —–förlåt mig

för Kristi skull.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free