- Project Runeberg -  En bikt /
100

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag tyckte så synd om honom, att det värkte
i hjärtat, och under det jag lyssnade till hans
osammanhängande tal, tänkte jag:

»Hvarför behöfs detta, Herre? Hvarför?»

Men han prasslar med sin förtorkade tunga:

»Mina benkotor värka. De värka natt och dag.
Om jag får en brödkant att suga på, lindrar
det kanske. När det bultar så där i benkotorna,
hindrar det mig att bedja. Och bedja måste man
oupphörligen. Också i sömnen. Annars kommer
genast djäfvulen och påminner en. Påminner om
hvad man hette, och hvar man bodde och allt
möjligt. Han brukar sitta där borta på ugnen.
Det gör honom ingenting, att den ibland är
brännhet, ja, rödglödgad. Det är han van vid. Där
sitter han midt emot mig, hopkrupen och liten
och grå. Jag gör korstecknet mot honom, men
tittar inte på honom. Han har tråkigt. Ibland
kryper han på väggen som en spindel. Och ibland
flaxar han som en grå trasa i luften. Han kan
många konster, han. Tråkigt har han förstås
tillsammans med gubben. Men de ha satt hit honom
att vakta mig. Jag är inte heller ond på honom.
Också djäfvulen blir tvingad mot sin vilja. Jag
har vant mig vid honom. Stackare dig, säger jag,
du har tråkigt. Och jag tittar inte åt honom.
Han gör ju inte något ondt. Han bara påminner
mig oupphörligt om hvad jag hette.»

Han lyfte upp hufvudet och sade tämligen högt:

»Och jag hette Michajlo Petrov Vjäxirev!»

Så sjönk han åter ihop i sin kista och hviskade:

»Det var djäfvulen, som sade det! Är du här,
bror lille? Gå med Gud!»

Jag var gråtfärdig af vrede den dagen, — hvarför
skulle denne gubbe pinas? Hvad fanns det för
skönhet i hans gärning? Jag begrep ingenting.
Hela dagen och lång tid efteråt kunde jag inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free