- Project Runeberg -  En bikt /
105

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tor,

Jag tänker på, hur klosterlifvet är inrättadt, —
som ett vidrigt gäckeri står det för mig. Hvarför
kallas munkarne för Guds tjänare, hvarigenom äro
de heligare än världens barn? Jag känner till
böndernas lif på landsbygden, deras tunga, sträfsamma
svälttillvaro! De äro långt från Gud, — de supa,
slåss, stjäla och synda på allt möjligt sätt, men
de äro ju också okunniga om hans vägar, de ha
hvarken kraft eller tid att söka efter sanningen,
hvar och en af dem är bunden vid sin torfva,
fjättrad vid sin stuga med den starka boja, som
heter rädslan för hungersnöden. Hvad kan man
väl begära af dem? Men här lefva människorna
fria och välfödda, här ligga visa böcker uppslagna
för dem, men hvilka af dem tjäna Gud? Endast
de klena och blodfattiga, sådana som Grischa, för
de öfriga är Gud endast en tillflykt i synden och
en lögnens källa.

Jag tänker på munkarnes otäcka lystnad efter
kvinnor och alla deras köttsliga begärelser, deras
lättja och fråsseri och deras gräl vid delningen
af kollektbössan, då de üsket kraxa mot hvarandra
som korpar på en kyrkogård. Grischa talade om
för mig, att hur mycket än bönderna arbeta åt
klostret, bli deras skulder till det allt större och
större.

Och jag tänker på mig själf, — här har jag nu
redan så länge gått och pinats, men hvad har jag
förvärfvat för min själ? Endast sår och skråmor.
Hvarmed har jag riktat min intelligens? Endast
ined kännedomen om alla möjliga uselheter och
med afsky för människorna.

Rundt omkring råder tystnad. Inte ens
klockornas klang når mig, jag har ingenting att mäta
tiden med, för mig finns hvarken dag eller natt.
Hur kan man våga taga solens ljus från en
människa ?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free