Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
på det tredje rummet, som var otrefligt och tomt,
voro två lörmskåp infogade — i det ena stodo
vinbuteljer ocli kallrätter, i det andra en teservis,
bakverk, sylt och alla möjliga sötsaker.
Sedan vi slutat denna öfversikt, förde han 111ig
in i biblioteket och sade:
»Sitt ner! Nu ser du, hur jag lefver. Det är
inte som en munk, hvad?»
»Nej», sade jag, »det är mot klosterregeln.»
»Ja, du som kritiserar allt, kommer nog också
att kritisera mig», sade han.
Och han log högdraget, som uppifrån ett
klocktorn. Jag älskade honom för hans vackra ansikte,
men detta småleende tyckte jag inte om.
»Om jag kommer att kritisera er, vet jag inte»,
sade jag, »men jag vill ovillkorligen söka
förstå er.»
Han skrattade sakta och retsamt.
»Du är ju ett oäkta barn?»
»Ja.»
»Du liar bra blod!» sade ban.
»Hvad menas med ett bra blod?» frågade jag.
Han skrattade igen och svarade långsamt och
tydligt:
»Ett bra blod är den materia, af hvilken man
skapar en stolt själ!»
Det var en klar dag, solen sken in genom
fönstret, och Antoni satt midt i dess strålar.
Plötsligt sträckte en oväntad tanke upp sitt
hufvud likt en orm och stack mig i hjärtat, — jag
ryckte till, som om jag bränt mig, for upp från
stolen och stirrade på munken. Han steg också
upp och tog en dolk från bordet, som ban böljade
leka med, i det ban frågade:
»Hvad är det åt dig?»
»Är ni kanske min far?» frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
