Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Hans ansikte förvreds plötsligt, och blef stelt
och blåblekt, liksom uthugget ur is, han slöt
ögonen till hälften, och glansen i dem slocknade.
Så sade ban sakta:
»Knappast! Hvar är du född? När? Ilur
gammal är du? Hvem var din mor?»
Och då jag berättade honom, hur jag blifvit
utlagd och upphittad, smålog ban och lade dolken
på bordet.
»Vid den tiden var jag inte där på trakten»,
sade ban.
Jag kände mig förlägen och nedslagen, — som
om jag bedt om en allmosa ocli icke fått den.
»Nå, om jag också vore din far», frågade ban,
»hvad vore det mera med det?»
»Ingenting», sade jag.
»Det tänker jag också. Du och jag vistas nu
på en ort, där det inte finns några köttsliga
blodsband, utan endast andliga. Och å andra sidan äro
vi alla utkastade hittebarn här på jorden,
olycksbroder, delaktiga af samma olycksöde, som heter
lifvet! Människan är en tillfällighet på jorden,
vet du af det?»
Jag såg på lians ögon, att ban gjorde narr af
mig. Förbryllad och betryckt af min för mig
själf obegripliga fråga, skulle jag på något sätt
vilja urskulda den eller bringa den i glömska.
Men i stället gör jag en ännu värre fråga:
»Hvarför tog ni nyss dolken i er hand.»
Antoni såg på mig ocli skrattade sakta.
»Du är en dristig spörjare», sade han. »Jag
tog den för att taga den, utan att veta hvarför.
Jag tycker om den, den är så vacker!»
Och ban räckte mig dolken. Den var krökt och
hvass, af stål inlagdt med guld och med silfver
-handtag med en röd sten i.
»En arabisk dolk», förklarade ban för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
