- Project Runeberg -  En bikt /
113

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

hvad han sagt om själen, att den alstrades af
blodet, och om människan, att hon var en
tillfällighet på jorden. Allt detta var ju uppenbart
kätteri! Jag såg för mig hans vanställda ansikte
vid min fråga. Jag öppnade boken, det
berättades i den om en fransk kavaljer och en massa
damer. Hvad hade jag med det att göra?

Han ringde på mig. Jag gick in. Han tog
vänligt emot mig.

»Hur är det med samovåren?»

»Hvarför gaf ni mig den här boken?»

»För att du skulle veta, hurudan synden är.»

Jag blef belt glad, ty jag tyckte, att nu
förstod jag hans afsikt, — han ville pröfva mig.
Jag gjorde en djup bugning, gick ut, lät
samo-våren koka upp och bar in den i rummet, där
Antoni redan egenhändigt dukat tebordet, och då
jag ville gå, sade han:

»Stanna, du skall dricka te med mig––»

Jag var honom tacksam, ty jag hade en
brinnande längtan att kunna förstå.

»Berätta mig, hur du haft det», sade han, »och
hvarför du kommit hit?»

Och jag började berätta om mig själf, i det jag
inte dolde någonting, inte en enda hemlig tanke,
som jag kunde påminna mig, och ban lyssnade
med halfslutna ögon så uppmärksamt, att han till
och med glömde bort att dricka sitt te. Genom
fönstret bakom honom blickade kvällskymningen
in, på den röda himlen tecknade trädens svarta
grenar konturerna till sin historia, medan jag
berättade min och såg på Antonis hvita händer,
som han höll korslagda öfver bröstet. Då jag
slutat, slog han i åt mig ett glas mörkt, sött vin.

»Drick!» sade ban. »Jag lade märke till dig
redan den där gången, då du bad högt i kyrkan.
Hjälper inte klostret?»

En bikt. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free