Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
kall för sådant, och munkarnes liderlighet hade
ändå mera aflägsnat mig ifrån det, men fader
Antoni kunde ju knappast kallas för en munk,
och hans flicka var vacker på sitt sätt, frisk och
rosig som en ny leksak.
När jag morgonen därpå kommer in för att
städa rummet, är han borta, har gått till abboten,
men hon sitter i soffan med benen uppdragna
under sig och en bok i handen, okammad och
halfklädd. Hon frågar, hvad jag heter, jag säger
det, hur länge jag varit där, jag säger det.
»Tycker du inte, det är tråkigt?»
»Nej», säger jag.
»Det var besynnerligt, — i fall det är sant!»
»Hvarför skulle det inte vara sant?»
»Du är så ung och vacker!»
»Är klostret då bara till för fulingar?»
Hon skrattar och drar fram sin ena nakna fot,
som hon låter hänga ner från soffan, i det hon
tittar på mig och bär sig en smula ohöfviskt åt,
— visar de upp till axeln blottade armarne och
knäpper inte igen klädningslifvet öfver bröstet.
»Det där har du ingenting för», tänker jag,
»nakenheten kan du spara åt kärestan!»
Men hon frågar, den tokan:
»Göra inte kvinnorna dig förvirrad?»
»Jag träffar inga», säger jag, »och hvarigenom
skulle de för resten kunna göra mig förvirrad?»
»Hvarigenom?» — hon skrattar. »Han frågar
hvarigenom!»
Men Antoni står i dörren oeli frågar vredgadt:
»Hvad är det, Soja?»
»Å», utbrister hon, »ban där är så löjlig!»
Osh hon kvittrade och kvittrade, för att tala
om, hur löjlig jag var. Men utan att höra på
henne, befallde Antoni mig barskt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
