Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
»Kommen hit, rättrogne, i den helige Cyrillus’
namn!»
Och folk kom till honom, drogo suckande af
sig skorna, och han tvättade deras fötter, och de
sade till honom:
»Kristus löne dig!»
Men jag såg, att hans välbildade ansikte
förvreds af krampryckningar, och att hans skickliga
händer darrade. Snart stängde han sin lilla
välgörenhetsaffär och försvann med hastiga steg.
På kvällen förde mig en munk ut till ett lider,
och då jag där varseblef samme man, lade jag
mig bredvid honom och började ett hviskande
samtal:
»Hvarför tar ni nattkvarter tillsammans med oss
fattiglappar, högtärade? Att döma af er dräkt
är er plats på värdshuset.»
»Jag har afgifvit ett löfte», svarade han, »att
under tre hela månader vistas midt ibland de
sämst lottade här på jorden! Jag vill därmed
inlägga mig en stor förtjänst hos Gud, skulle jag
också bli uppäten af löss på kuppen! Jag gör
ändå mera, jag kan nu en gång inte se sår, det
kväljer mig, men hur motbjudande det än är,
tvättar jag hvar dag de fattiga vandringsmännens
fötter! Ju svårare Guds tjänande är, desto större
blir hoppet om hans nåd!»
Jag miste all lust att tala med honom, låtsade
sofva och tänkte:
»Hans offer åt sin Gud är då inte vidare
fruktbringande !»
Höet under min granne prasslade, lian reste
sig försiktigt upp på knä och började bedja, först
tyst, men sedan urskilde jag de hviskande orden:
»Du helige metropolit Cyrillus, tala för
syndaren hos Gud och bed Herran läka mina sår och
skador, liksom ock jag läker människornas sår!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
