Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är skyldig att tåla och fördraga! Jesus Kristus
själf fördrog ju allt för vår och vår frälsnings
skull!»
»Men martyrerna och kyrkofäderna, sådana som
Johannes Chrysostomus», sade jag, »hvarför lade
de då inte baud på sig, utan dundrade mot själfva
kungarne?»
Han blef förvirrad och så ursinnig, att han
stampade i marken åt mig.
»Hvad pratar du, din fridstörare. Hvilka
dundrade de mot? Jo, mot hedningarne!»
»Jaså», sade jag, »var drottning Eudoxia en
hedning? Och Ivan den Förskräcklige?»
»Det är inte det, som det är frågan om!» skrek
ban och fäktade med armarne, som frivillige vid
släckandet af en eldsvåda. »Jag talar inte om
kungarne, utan om folket! Folket är
hufvudsaken ! Det är så snusförnuftigt af sig och vet icke,
hvad fruktan vill säga! Det är ett vilddjur, som
kyrkan måste tämja, — det är hennes uppgift!»
Men hur enkelt de än uttryckte sig, förstod
jag inte då denna omsorg om folket, — jag
förstod den icke, därför att jag var andligen blind
och icke såg folket.
Efter min tvist med den ofvannämnde
köpmannen kommo några personer till mig och sade
med en min, som om de icke väntade sig något
godt af mig:
»Här är en ung man, — skulle du inte vilja
språka litet med honom?»
Och under vespern ställde vi till ett samtal
med den där unge mannen vid en sjö i skogen.
Han var alldeles svart, som svedd af blixten,
med kortklippt, sträft hår, ett ansikte som bara
bestod af skinn och ben, och i det ett par
brinnande bruna ögon. Hostade gjorde ban oupphör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
