Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
ligt ocli skakade i hela kroppen. Han såg på
mig med oförställd fientlighet och sade flämtande:
»Man har sagt mig, att du förnekar tålamodet
och saktmodigheten, — förklara dig, hvarför?»
Jag minns inte, hvad jag då sade, eller hur
jag tvistade med honom, jag minns endast hans
tärda ansikte och slocknande blick, då han skrek
åt mig:
»Vi lefva icke för detta lifvet, utan för det
tillkommande! Himlen är vårt rätta hem, det
har du väl hört?»
Då klef en halt soldat, som förlorat sitt ena
ben i kriget, fram emot honom och sade sträft:
»Mitt ord är det, rättrogne, att där det finns
minst fruktan, finns det mest sanning!
Och vändande sig till den unge mannen, sade ban:
»Om du fruktar för döden, så är det din sak,
men skräm inte andra! Vi ha redan blifvit
skrämda tillräckligt, dig förutan! Men tala du,
rödlufva!»
Ynglingen, han försvann snart, men folket —
omkring ett halft hundratal personer — stannade
kvar och hörde på mig. Jag vet inte på hvad
sätt jag då kunde fängsla uppmärksamheten, men
det smickrade mig, att man lyssnade till mig,
och jag talade länge i skymningen under de höga
granarne.
Och jag minns, att då för mig alla de
allvarliga ansiktena smälte ihop till ett enda stort
sorgmodigt anlete, som tycktes mig tankfullt och
envist, fåordigt i tal, men dristigt i sina hemliga
tankar, och i dess hundra ögon såg jag brinna
en osläcklig eld, som liksom var besläktad med
den i mitt eget sinne.
Men sedan utplånades detta de mångas till ett
sammansmälta ansikte ur mitt minne, och först
långt efteråt förstod jag, att just den i en tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
