Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
uasi, och lian traskade med en hvit staf i
handen ljudlöst efter mig på landsvägen.
Så frågar jag honom:
»Har du vallfärdat länge, farfar lille?»
Han lyser upp af glädje, nickar och fnittrar.
»I nio år redan, käre vän, i nio år!»
»Bär du på en stor synd då?» säger jag.
»Hvar står syndens vågskål?» säger han.
»Endast Gud känner mina synder.»
»Men i alla fall, hvad har du gjort?» frågar
jag skrattande, och han småler.
»A, just ingenting! Jag har lefvat som alla
andra. Jag är sibirier, från trakten af Tobolsk,
i min ungdom var jag skjutskarl, och sedan höll
jag en gästgifvaregård, det var krog också . . .
och bod ...»
»Du har kanske rånat någon?»
Gubben bin- helt förfärad.
»Hvarför tror du det? Från det har Gud nåd
-ligen bevarat mig . . . hur kan du . . .?
»Jag skämtar bara,» sade jag. »En sådan där
liten gubbe som du, hur skulle du kunna bära
på en så stor synd?»
Gubben tog på sig en viktig min ocli skakade
på hufvudet.
»Själen är väl lika stor lios alla människor»,
säger han, »och djäfvulen är lika älskvärd mot
alla. Men säg mig, hvad tänker du om döden?
I nattkvarteret talade du bela tiden om lifvet och
lifvet, men hvar har du döden?»
»Där borta någonstans», säger jag.
Han hötte åt mig med pekfingret på ett komiskt
sätt och sade:
»Just det, ja! Den är alltid där, ja!»
Och i det han höjer sig på tåspetsarna, hviskar
han mig i örat:
»Döden är allsmäktig, den! Icke ens Jesus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
