Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
dem, när de tiggde om bröd, — slog dem! Nu
har jag gått omkring en månad, — fyra rubel
har jag fått! De äro snåla, munkarne. På ärligt
sätt skulle jag förtjänat mera! A, de djäflarne!
Med hvilket vatten skall jag kunna tvätta mig
ren?»
Något måste jag säga henne, och sade:
»Det är för barnens skull, — Gud skall förlåta
dig!»
Hon formligt tjöt!
»Hvad bryr jag mig om det? Mot Gud har
jag inte felat! Vare sig han förlåter eller inte,
skall jag aldrig själf kunna glömma! Det kan
inte vara värre i helvetet! Där hade jag
åtminstone inga barn!»
»Det var dumt af mig att egga upp henne»,
tänker jag.
Men hon kan inte längre hejda sig.
»Det finns för resten ingen Gud för de fattiga,
nej, det finns det inte! — — — När vi skulle
tåga dit bort till Gröna bergen vid Amurfloden,
hur många mässor höllos inte, och liur bådo ocli
gräto vi inte 0111 hjälp, — men hjälpte ban oss?
Vi pinades där i tre år, och de som inte dogo i
febern, vände om hem som tiggare. Far min
dog, och mor min fick sitt ben krossadt under ett
vagnshjul på vägen, och båda mina bröder
försvunno i Sibirien.»
Hennes ansikte hade blifvit som af sten. Fastän
sträf och hård, var hon så allvarligt vacker
med sina mörka ögon och sitt tjocka hår. Hela
natten ända till morgonen sutto hon och jag och
språkade i skogsbrynet, bakom en banvaktarstuga
och jag såg, att hennes hjärta brunnit ut, så att
hon inte ens kunde gråta, endast då hon kom
ihåg sina barnaår, smålog hon ofrivilligt två
gånger, och hennes ögon blefvo mildare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
