- Project Runeberg -  En bikt /
143

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

Jag tänkte, under det jag hörde på henne:

»Hon kommer att döda någon. Eller också
blir hon en liderlig slinka, — för henne finns
inte mer någon återvändo!»

»Gud ser jag inte, och människorna älskar jag
inte!» säger hon. »Hvad är det för människor,
om de inte kunna hjälpa hvarandra? Människorna,
ja! Mot den starke som lam, mot den svage som
vargar! Fast också vargarne lefva i flockar, men
människorna i splittring och fiendskap med
hvarandra ! A, jag har sett så mycket, — måtte de
förgås allesammans! De föda barn, men kunna
inte uppfostra dem, — är det bra, det? Jag
slog ju mina, när de bådo om bröd!»

Men på morgonen gick hon ifrån mig — för
att sälja sin kropp åt munkarne, — och då hon
gick, sade hon hånfullt:

»Att du inte passade på tillfället, när vi lågo
här bredvid hvarandra, du som är starkare än
jag, och tog dig gratis en munsbit? En sådan
stackare!»

Det var, som om hon gett mig en örfil!

Jag sade till henne:

»Du har inte något skäl att förolämpa mig!»

Hon blef förlägen och sade sedan:

»Jag vill förolämpa andra, äfven om de äro
aldrig så oskyldiga! Fast du ännu är ung, är
du ju så mager och redan gråhårig vid
tinningarna, — jag förstår, att du också bär på en sorg
— — Men hvad bryr jag mig om det! Jag
tycker inte längre synd om någon. Farväl!»

Så gick hon.

Under de sex år, jag vandrade omkring, såg jag
många, som blifvit elaka af sin sorg. Hos dem
glimmar ett osläckhgt hat till allt ocli alla, och
de kunna inte se någonting utom det onda. De
bada sig i det som i en het badstu, de dricka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free