Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Ocli min själ stönade:
»Icke detta!»
Grumliga strömma sorgens floder längs alla
jordens vägar, och med fasa ser jag, att det icke
finns någon plats för Gud i detta kaos af allas
isolering från alla, ingenstädes visar sig hans
makt, intet har man att stödja sina fötter mot,
— förtärdt af sorgens och fruktans, ondskans och
förtviflans, snikenhetens och oblyghetens glupska
maskar, faller lifvet sönder till stoft, och
människorna gå under, splittrade från hvarandra och
maktlösa genom sin ensamhet.
Och jag frågar:
»Ar Du verkligen endast en dröm af
människosjälen, ett tomt hopp, skapadt af förtviflan i
maktlöshetens mörka stunder?»
Jag ser, att hvar och en har sin Gud, och att
han hvarken är större eller skönare än sin tjänare
och tillbedjare. Detta trycker mig till jorden.
Det är inte Gud människan söker, utan glömska
af sin bedröfvelse. Sorgen stänger in människan
på alla håll och kanter, och hon vill komma ifrån
sig själf, komma ifrån att handla, är rädd att taga
del i lifvet och söker endast en stilla vrå, där hon
kan gömma sig. Och jag spårar inte längre hos
människorna gudssökandets heliga oro, utan endast
rädslan för lifvets anlete, icke sträfvandet efter
glädje i Gud, utan endast omsorgen att bli kvitt
sin sorg.
Och min själ skriker:
»Nej, icke detta!
Stundom kan jag träffa på någon, som är
allvarlig och tankfull, med ögon, som lysa af en ren
glans. Jag ser honom en och två gånger, och
intrycket är detsamma, men tredje eller fjärde gången
är ban arg eller full och inte anspråkslös och
En bikt. 1°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
