Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14S
»Nej.»
»Aha! Ducliobor alltså?»
»Hvarför skulle jag vara det?»
»För att du har sådana där tankar.»
Han har ett ansikte så rosenrödt som rökt
skinka, men ögonen äro små.
»Om du söker Gud», säger han, »så är det
naturligtvis för att störta honom i stoftet!»
Han hötte åt mig med fingret.
»Jag känner er, jag! Skulle du inte ha lust att
läsa trosbekännelsen hundra gånger? Gör det,
så skola alla dina dumheter försvinna som rök.
I allmänhet borde man förvisa alla sådana där
kättare som du till Abessinien i Afrika, till
etio-perna! Där skulle ni snart köla af utaf värmen!»
Då frågar jag honom:
»Har ni varit därborta, i Abessinien?»
»Ja», säger han.
»Ocli har ändå inte kolat af?»
Munken blef ond, han.
Vid Djnepr träffade jag en man, som satt på
stranden midt emot det stora klostret och kastade
stenar i vattnet. Han var omkring femtio år,
skäggig, flintskallig, med stort hufvud och ansiktet
fåradt af rynkor, — jag hade vid denna tid lärt
mig att känna igen allvarligt folk på ögonen och
gick fram och satte mig bredvid honom.
Det var afton. Dnjepr vältrade brådskande sina
grumliga vågor, och på motsatta stranden är hela
sluttningen smyckad af tempel, de gyllne kupolerna
glittra i solen, korsen glänsa och till och med
fönsterrutorna glöda som ädelstenar, — det är
som om jorden öppnat sitt sköte och med stolt
slösaktighet visade solen sina skatter.
Men mannen bredvid mig säger sakta och
sorgset:
»Man borde öfvertäcka bela klostret med glas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
