Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
»Jag har ingenstans att rymma, farbror har
satt in mig här med våld, men jag står inte ut här
längre, jag kväfs ...»
Och hon tystnar tvärt, som om hon ramlat
i en grop.
Jag tappar alldeles hufvudet, men hon kommer
mig allt närmare och andas tungt.
»Hvad är det ni vill?» frågar jag.
Nu är hon alldeles inpå mig, hennes hand
hvilar på min axel — handen darrar, och jag darrar
också, knäna vika sig under mig, och mörkret
kryper in i strupen på mig och hotar att kväfva
mig.
»Kanske är hon besatt?» tänker jag.
Men hon börjar snyfta, och jag känner hennes
heta audedräkt i mitt ansikte, under det hon
hviskar:
»Jag fick en liten gosse, ocli honom togo de
ifrån mig och förvisade mig hit och jag kan inte
stanna här! De säga, att mitt barn har dött,
— min farbror ocli faster säga det, de äro mina
förmyndare — kanske ha de slagit ihjäl honom
eller satt ut honom, tänk dig bara, kära vän!
I två år till måste jag förbli i deras våld, tills
jag blir myndig, men bär kan jag inte stanna!»
Hon skakar från hufvud till fot, och jag
känner mig helt skuldmedveten, jag tycker synd om
henne och är på samma gång litet rädd — hon
liknar en halftokig — jag både tror henne ocli
inte tror.
Men hon hviskar snyftande.
»Jag vill ha ett barn . . . när jag blir hafvande,
köra de bort mig härifrån. Jag vill ha en liten
gosse, — i fall den förste har dött, vill jag ge lifvet
åt en annan, och honom skall jag inte låta dem
taga ifrån mig och plundra min själ! Jag ber dig
om barmhärtighet och hjälp, goda människa, hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
