- Project Runeberg -  En bikt /
159

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

Så tog jag då afsked af Kristja, hon grät litet,
bad att jag skulle skrifva till henne, ville
underrätta mig, när förlossningen inträffade, och
uppgaf en hemlig adress.» Kort efter vår skilsmässa
skref jag till henne och fick ett mycket vänligt
svar, så skref jag ännu en gång, men då hörde
jag inte af något. Först ungefär halftannat år
senare fick jag hennes bref, — det hade legat så
länge på posten. I detta bref talade hon om,
att hon fått en son, Matvej, en liten frisk och
munter pys, och att hon bodde hos fastern, —
farbrodern hade dött, supit ihjäl sig. Nu rår jag
inig själf, skref hon, och om du kommer, skall
jag taga emot dig med glädje. Jag längtade nog
att se min son och min tillfälliga hustru igen,
men då hade jag just kommit in på den rätta
vägen och måste säga nej. Nu kan jag inte,
skref jag, jag skall komma längre fram.

Men längre fram gifte hon sig med en
försäljare af böcker och taflor och bosatte sig i
Ry-binsk.

I Kristina träffade jag för första gången en
människa, som icke bar fruktan i sin själ, utan
var färdig att af alla krafter kämpa för sin rätt.
Men då uppskattade jag icke detta drag till dess
fulla värde.

Efter historien med Kristina försökte jag
arbeta i staden, men det trifdes jag inte med, —
där var för kvaft och trångt.
Handtverksgesäl-lerna misshagade mig genom sin andliga tomhet
och det uppenbara sätt hvarpå de ge sig i mä»
starnes våld, — hvar och en tycktes med hela
sitt beteende liksom skrika:

»Se här, tag, ät mitt kött, drick mitt blod, jag
har ingenstans att taga vägen på jorden !»

Jag hade tråkigt tillsammans med dem, de bara
söpo, grälade, sjöngo sorgliga visor, och arbetade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free