- Project Runeberg -  En bikt /
160

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lftO

i sitt anletes svett natt ocli dag, medan mästarne
gödde sig på deras bekostnad. I bageriet var
trångt och smutsigt, gesällerna fingo ligga som
hundar, brännvin ocli liderlighet, det var deras enda
glädje. Började jag tala om, hur dåligt lifvet var
inrättadt, ja bevars, då liörde de på, sågo ledsna
ut och instämde, sade jag, att vi måste söka Gud,
så suckade de, men mina ord gingo in genom det
ena örat på dem och ut genom det andra. Ibland
började de helt plötsligt göra narr af mig, utan
att jag visste hvarför. Och de gjorde det på ett
elakt sätt.

Stadslifvet tyckte jag inte heller om. Det
snikna skrålet och rastlösa köpslåendet med allt
och alla pinade mig och jag kände mig
främmande för de af ständig oro jäktade stadsborna.
Krogar fanns det i öfverflöd kyrkor mer än det
behöfdes, hus i oöfverskådliga massor, men ändå
var det trångt om utrymmet; af alla dessa
människor lefde ingen för sig själf, hvar och en var
fjättrad vid sin verksamhet och löpte tydligen hela
lifvet fram i en enda linje som en kopplad hund.

I alla ljud förnimmer jag en trötthet, till och
med kyrkklockorna ringa hopplöst, och med hela
min själ känner jag, att det inte är så, det skall
vara.

Ibland måste jag skratta åt mig själf, — bevars
är det du, som skall ånge tonen, tänker jag. Men
fast det är löjligt och inte just roligt, ser jag
endast ett misstag i allting, och att det är
obegripligt, gör det endast så mycket tyngre. Jag
måste gå till botten.

Om nätterna minns jag mitt friluftslif och i
synnerhet mina nattkvarter ute på fälten.

Ute på fälten är jorden rund, begriplig och kär
för hjärtat. Man ligger på marken liten och
oskyldig som ett barn i sin mors knä, insvept i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free