Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
vandringsman i hvit långrock, med tepannan vid
gördeln och på ryggen en kalfskinnsränsel och en
liten kittel. Han går raskt, nickar redan på långt
håll åt mig och småler. En vandringsman af den
allra vanligaste sorten, — det finnes en massa
sådana, och de göra stor skada, —•
vandringslif-vet är för dem ett fett yrke, de äro obildade och
råa, vildsinta, begifna på superi och fallna för att
stjäla också. Jag kunde inte tåla dem.
Han kom fram till mig, tog af mössan och
ruskade på hufvudet, — han hade en liten
hårfläta, som hoppade så komiskt ocli skuttade som
en stare:
»Frid med dig, människobarn! En sådan värme
— det är tjugutvå grader varmare än i helvetet!»
»Kommer du nyligen därifrån?» frågar jag.
»Det är sexhundra år sedan!»
Han har en munter och käck stämma, ett litet
hufvud, hög panna, ansiktet betäckt af ett nät
af små fina rynkor, ett välvårdadt gråsprängdt
skägg och bruna, ungdomliga ögon, som glittra
som guld.
»Det var mig en lustig figur!» tänker jag’.
Men han pratar oafbrutet.
»Uralbergen äro något till vackra, de! Gud
Fader är en stor mästare i att smycka jorden
med sådana fina skogar, floder ocli berg!»
Han plockar af sig sitt gepäck, rör sig hfligt
och raskt, ser att min tepanna kokar upp och
lyfter genast af den, i det han frågar som en
gammal bekant:
»Skall jag lägga på af mitt te, eller ska vi
dricka ditt?»
Innan jag hann svara, hade han redan afgjort
saken.
»Jag tror, vi taga mitt, jag har ett så godt te,
som jag fått af en köpmansfru, ett riktigt dyrt te!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
