Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
»Hvad du är pigg af dig!» småskrattar jag.
Det här är väl ingenting!» säger han. »Nu
är jag förbi af värmen, men vänta, tills jag fått
hvila mig litet, då skall jag nog släta ut rynkorna
på dig!»
Det är hos honom något som påminner om
Savelko, och jag får lust att skämta och
munhuggas med honom.
Men det hade knappast gått fem minuter,
förlän jag med gapande mun lyssnar till hans ord,
som synas mig så sällsamt bekanta och ändå
aldrig förr hörda, och medan jag lyssnar, är det,
som om inte han, utan mitt hjärta sjunger
solskensdagens fröjd.
»Titta, — är det inte som helg öfverallt, som
om man vore i paradiset? Majestätiskt resa sig
bergen mot solen, och skogarna klättra upp på
bergens toppar, det lilla grässtrået under din fot
sträfvar upp mot lifsljuset, allt sjunger
fröjdepsalmer, men du, människa, du jordens herre, hvar
för sitter du så dyster?»
»Hvar är detta för en obekant fågel?» undrar
jag ocli säger pröfvande:
»Men om man nu är belägrad af sorgsna tankar?»
Han pekar på marken.
»Hvad är det där?»
»Jorden.»
»Nej! Se högre upp!»
»Gräset kanske?»
»Ändå högre!»
»Jaså — min skugga!»
»Skuggan af din kropp», säger ban, »och
tankarna äro skuggan af din själ! Hvad fruktar du
för?»
»Jag fruktar ingenting.»
»Det ljuger du! Om du inte fruktade, skulle
dina tankar vara modiga. Sorgen föds af fruk*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
