- Project Runeberg -  En bikt /
173

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

Men hans ansikte strålar och han är som rusig
af glädje, men fast jag inser vansinnigheten af
hans tal, lyssnar jag begärligt till det och tycker
om gubben trots värken och svedan i min själ.

»Men lefvande och odödliga äro gudsskaparne,
nu hålla de åter i hemlighet på att skapa en ny
Gud, just den, du tänker på, skönhetens och
förnuftets, rättvisans och kärlekens Gud!»

Han uppskakar mig med sitt tal, rätar upp mig
och sticker liksom ett vapen i min hand, — rundt
omkring mig dallrar en lätt skugga, som med sina
vingar snuddar vid mitt ansikte, jag blir hemsk
till mods, jorden snurrar rundt under mig, och
jag tänker:

»Om det vore sant, att djäfvulen frestar
människorna med fagert tal, och att det är hans onda
snaror, den gamle lägger ut för att snärja mig i
syndens garn?»

»Hör nu», säger jag, »hvilka äro då
gudsskaparne? Hvem är den herre, som du väntar?»

Han skrattar smeksamt som en kvinna ocli
svarar:

»Gudsskaparen, det är folket! Det tallösa,
alltomfattande folket! Den store martyren, större än
alla de af kyrkan prisade, — han är i sanning Gud,
den undergörande! Det odödliga folket, på dess
ande tror jag, dess kyrka bekänner jag mig till,
det är det enda, obestridliga ursprunget till lifvet,
fadern till alla forna och kommande gudar!»

»Gubben är tokig», tänker jag.

Hittills hade det förefallit mig, som om jag, om
också långsamt, gått vidare uppåt och uppåt, mer
än en gång liade hans ord berört min själ med
ett glödhett finger och jag kände en brännande,
men helande sveda, men nu lade det sig som en
centnertyngd på hjärtat, och jag stannade midt
på vägen, bittert öfverraskad. Motsatta känslor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free