Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Systersonen rynkar ögonbrynen, men morbrodern
rycker på axlarne och skrattar.
»Vi få kanske lof att visa honom våra pass,
Michajlo.»
Jag inser, att jag bär mig dumt åt, men kan
inte låta bli att fortsätta;
»Det är inte för att se edra pass, utan edra
tankar, som jag kommit hit», säger jag.
Morbrodern gastar:
»Tankar? Genast, ers excellens! Ställ upp er,
tankar, — rättning!»
Och han skrattar med full hals.
Men Michajlo förklarar lugnt, under det han
lagar i ordning teet:
»Det är just så, jag uppfattat er ankomst. Ni
är inte den förste, Jona skickar till oss, han
känner människorna och sänder inte hit en
tom-skalle!»
Och morbrodern rörde med handen vid min
panna och skrek:
»Se litet gladare ut! Spelar du inte trumf, så
tappar du spelet!»
De anse sig synbarligen för andligt välbärgadt
1’olk, och jag är för dem som en tiggare, hvilken
de bereda sig att småningom mätta med sin
vishet. Jag vill disputera, gräla med dem, men jag
ser ingenting, som jag kan haka mig fast vid, och
det förargar mig ändå mera. På måfå frågar jag:
»Hvad menar ni med en tomskalle?»
Morbrodern svarar:
»En som man kan proppa full med livad man
vill!»
Plötsligt makade sig Michajlo sakta intill mig
och frågade med mild stämma:
»Tror ni på Gud?»
»Ja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
