Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Men efteråt blef jag förlägen, — det var ju inte
sant! Trodde väl jag?
Michajlo frågar vidare:
»Och älskar ni människorna?»
»Nej», svarar jag.
»Tycker ni kanske inte», säger ban, »att de
äro skapade efter Guds beläte?»
Den förbaskade morbrodern flinar som en
kopparkastrull i solen.
»Nej», tänker jag, »ined dessa måste jag fäkta »
öppet, — jag skall plocka sönder mig i små bitar
för dem, så kunna de roa sig med att foga ihop
mig igen!»
Och jag säger:
»När jag såg på människorna, tviflade jag på
Guds makt ...»
Det var återigen inte sant, — jag hade tvifla!
på Gud, redan innan jag sett människorna, Michajlo
spärrade upp ögonen och såg mig tankfullt in i
ansiktet, och morbrodern gick med tunga steg
omkring i rummet, strök sitt skägg och brummade
sakta. Jag skämdes inför dem, därför att jag
förnedrat mig till att ljuga. Inom mig var> det så
underligt klart, tankarne surrade oroligt som en
skrämd bisvärm och jag sökte vredgadt få fatt i
dem för att bli dem kvitt. Jag talade länge utan
att bry mig om, huruvida det var så
sammanhängande, — tvärtom trasslade jag med flit till
det,. . . eftersom de nu voro så kloka, så kunde
de väl reda ut det! Till slut tröttnade jag och
frågade utmanande:
»Hvar-med och hur vill ni böta mitt sjuka sinne?»
Michajlo svarar sakta och utan att se på mig:
»Jag anser er inte sjuk ...»
Morbrodern skrattar på nytt, — det dånar, som
om hin onde själf ramlade ner från väggafsatsen.
»Sjukdom», fortsätter Michajlo, »det är, när en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
