- Project Runeberg -  En bikt /
200

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

och såg på böckerna lika vänligt som på sina
skolbarn.

Och nu fördjupade jag mig i läsningen, läste
hela dagar i sträck. Det var svårt och retade
mig, — böckerna disputerade inte med mig, de
ville helt enkelt inte veta af mig. En bok
plågade mig isynnei’het, — den handlade om
världens och det mänskliga lifvets utveckling. Den
var skrifven emot bibeln. Allt var mycket enkelt,
begripligt och nödvändigt, men det fanns ingen
plats för mig i denna enkelhet, rundt omkring
stod en rad af olika krafter, och jag satt midt ibland
dem som en råtta i en fälla. Jag läste den två
gånger utan att säga något, då jag själf ville söka
reda på ett hål, genom hvilket jag kunde krypa
ut till friheten. Men jag fann inte något.

Då frågade jag min lärare:

»Hur är det med det här? Hvar är människan?»

»Jag tycker inte heller», sade han, »att detta
är riktigt, men hvari misstaget ligger, kan jag
inte förklara. Men som en gissning om
världsplanen är det mycket vackert.»

Jag tyckte om, när han svarade »jag vet inte»
eller »det kan jag inte säga», — det drog mig
ändå närmare till honom, ty däri visade sig hans
ärlighet. När en lärare öppet erkänner sig
okunnig om det ena eller andra, så vittnar det om,
att han vet något. Han visste mycket, som inte
jag kände till, och berättade om allt så
märkvärdigt enkelt. Han talade till exempel om, hur
solen, stjärnorna och jorden blifvit till, och då
var det, som om han med egna ögon sett den
osynliga och visa handens eldsarbete.

Hans Gud förstod jag mig inte på, men det
oroade mig inte, — världens förnämsta kraft
kallade han materien, men jag satte i tankarne
Gud i materiens ställe, och så gick allt förträffligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free