- Project Runeberg -  En bikt /
202

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

sätter oro hos folk med dem. Om du säger, att
det arbetande folket är kalladt att förnya lifvet,
så skaffa nytt, men plocka inte upp, hvad som
är söndertrasadt af prästerna och bortkastadt.»

Det var af stort intresse för mig att höra på
dem, och de förvånade mig genom sin ömsesidiga
aktning för hvarandra, — de disputerade hetsigt,
men blefvo inte onda eller okvädade hvarandra.
Morbror Peter kunde ibland bli blossande röd och
darra i hela kroppen, men Michajlo endast sänkte
rösten och liksom plattade till den store, starke
bonden mot. marken. Och fastän de disputerade
och förnekade Gud, hvar och en på sitt sätt, voro
de likväl båda fulla af uppriktig tro.

»Och hurudan är väl min tro?» frågar jag mig
och kan inte svara.

Under min samvaro med Michajlo torkade mina
grubblerier om Guds plats bland människorna
liksom bort och förlorade sin kraft, utträngda af
en massa andra tankar. Och i stället för frågan
— hvar är Gud? uppstod en annan, — hvem är
jag, och hvarför är jag till? För att söka Gud?

Jag förstod, att detta var meningslöst.

Om kvällarne kommo arbetare till Michajlo, och
då uppstodo intressanta samtal, — skolläraren
talade till dem om lifvet, blottade dess onda lagar.
Han hade förvånansvärdt bra reda på dem och
framställde dem klart och tydligt. Arbetarne voro
ungt folk, förtorkade af den starka hettan, sotet
hade ätit sig in i skinnet på dem, alla hade de
mörka ansikten och bekymrade ögon, alla voro de
mycket allvarliga och hörde på tyst och buttert
I början föreföllo de mig dystra och skygga, men
sedan såg jag, att de i det dagliga lifvet voro väl
förfarna i att både sjunga och dansa och skämta
med flickorna.

Samtalen mellan Michajlo och morbrodern rörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free