Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
»Här är så tråkigt, klosterbroder.»
»Hvarför det?»
»Det vet jag inte. Folk lefver så ynkligt. Det
är bara arbete och bekymmer. Om jag bara snart
hade lärt ut, så skulle jag ge mig af härifrån.»
Och då han talade om sin förestående vandring’
så vidgade sig hans ögon och blickade dristigt
framför sig, och han såg ut som en eröfrare, som
inte tror på något utom sin egen styrka. Jag
tyckte om pojken och fann mognad i hans ord.
»Han kommer inte att gå under», tänkte jag
ibland, då jag såg på honom. Och mitt sinne
tärdes af längtan efter min lille son, — hurudan
var han, och hvad skulle han bli på jorden?
Jag började lägga märke till en sakta skälfvan
af nya känslor hos mig, — det var, som om från
hvarje människa utgått mot mig en fin, hvass stråle,
som osynligt berörde mig, omärkligt satte mitt
hjärta i dallring, och jag blef allt känsligare och
känsligare för dessa hemliga strålar. Ibland, då
arbetarne samlades hos Michajlo, utandades de
liksom ett brännhett moln af tankar, som insvepte
mig och sällsamt lyfte upp mig. Alla började de
med ens förstå mig, innan jag ännu talat ut, och
när jag stod midt i en krets af människor, voro
de liksom min kropp, och jag som deras själ och
vilja för tillfället. Och orden voro mina, rösten
deras. Det är som om man vore en del af en
annans kropp, man hör sin själs rop från andra
läppai-, och så länge man hör, är man väl till
mods, men när stunden är förliden, tystnar den
och man är åter ensam, för sig själf.
Jag mindes, hur jag förr i mina böner var ett
med Gud, och hur skönt det var, när jag tappade
bort medvetandet af mig själf, när jag upphörde
att vara. Men i sammansmältningen med
människor kom jag inte bort ifrån mig själf, utan lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
