- Project Runeberg -  En bikt /
209

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

209

djäflar i helvetet, utan att frukta något, under
-kunniga om allt.

Med starka händer vrida de små häfstänger,
och öfverallt rundt omkring dem, öfver deras
hufvuden, röra sig lydigt och hemskt käkarne och
ramarna pä väldiga maskiner, som tugga sönder
järnet, — det är svårt att fatta, hvems förstånd och
hvems vilja här äro rådande. Ibland förefaller det,
som om människan tämjt hyttan och styrde den,
men ibland ser man, att både människorna och hela
hyttan lyda djäfvulen och han skrattar triumferande
och cyniskt, då han ser meningslösheten af det
tunga trälande, som vinningslystnaden satt i gång.

»Det är tid att taga itu med arbetet», säga
arbetarne åt hvarandra.

Men om de taga itu med det, eller om det
pressar och krossar dem, det förstår jag inte!
Tungt är arbetet och mäktigt, men skarpt och
smidigt det mänskliga förnuftet.

Midt i detta helvetiska larm och gnissel af
maskiner flammar stundom plötsligt upp en
munter sång, triumferande och sorglös. Jag småler
i mitt stilla sinne och tänker på Tok-Ivan i
snöyran på väg till himlen efter den underbara fågel
Fenix.

Arbetarne vid hyttan voro alla sträfva och
oförskämda af sig, cyniska i sitt tal, som de späckade
med svordomar, och ofta fallna för dryckenskap,
men på samma gång ett fritt och oförfäradt släkte.
De liknade inte de vandringsmän och jordträlar,
som retat mig med sin skygghet, andliga
bort-kommenhet, hopplösa bedröfvelse och småaktiga
bedräglighet i sitt mellanhafvande med Gud och
hvarandra inbördes.

Dessa män voro dristiga i sinatankar, och fastän
det hårda arbetet gjort dem ilskna, så att de
ofta grälade och äfven slogos, stodo de likväl alla

En biki. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free