Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
som en man mot förvaltningsstyrelsen, om denna
kränkte rättvisan.
Och de unge män, som samlades hos Michajlo,
talade alltid först och högljuddast af dem alla,
och voro absolut inte rädda för någonting. Förut
då jag inte tänkte på folket, lade jag heller inte
märke till individerna, men nu iakttog jag dem
och sökte alltid upptäcka olikheterna, så att hvar
och en skulle stå som något särskildt för mig.
Och jag både lyckades och icke lyckades härmed
— de talade olika och hvar och en hade sitt
särskilda utseende, men alla hade de samma tro och
samma sträfvan, — utan fjäsk, men enigt och
nitiskt byggde de på något.
Alla voro de i sällskap glada och angenäma
som en öppen glänta för den, som gått vilse i
djupa skogen, alla drogo de till sig de mest
tänkande af de andra arbetarne och bildade liksom
en andlig förening vid hyttan, ett bål af klart
lysande tankar.
I början togo de ovänligt emot mig, gjorde
narr af mig och ropade:
»Hör du, rölle. En sådan där prästlus.
Snyltgäst. Lösdrifvare.»
Ibland fick jag till och med en eller annan
knuff, men det kunde jag inte tåla och sparade
inte på knytnäfven vid dylika tillfällen. Men
fastän folk tycker om styrkan, tillvinner man sig
med knytnäfven hvarken aktning eller
uppmärksamhet, och jag skulle kanske blifvit grundligt
uppiskad, om inte Michajlos goda vän Gavrilo
Kostinn varit, en ung gjutare, som såg ovanligt
bra ut och var en af de mest bemärkta unge
männen vid hyttan.
Jag hade råkat i en af mina vanliga trätor och
sex stycken närmade sig mig med en uppsyn, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
