Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
skrattet finns, är också människan, — djuret äger
det inte.
Kostinn tog mig afsides.
»Hör du, Matvej», sade han, »var litet
försiktigare med sådana där ord, det händer, att man blir
satt i fängelse för slikt.»
Jag blef helt förvånad.
»Hvad blir man?»
»Satt i fängelse, — vet du inte, hvad det är?»
Han skrattade.
»Hvarför det?»
»För att man kritiserar!»
»Du skämtar väl?»
»Fråga Michail», sade han, »jag måste gå till
mitt arbete.»
Och därmed gick han. Jag stod där helt häpen
öfver hans ord och trodde dem inte, men på
kvällen bekräftade Michajlo alltsammans. Hela
aftonen berättade han för mig om grymma
förföljelser, — det visade sig, att för sådana ord, som
jag yttrat, blef man till och med straffad med
döden, och tusentals människors ben lågo redan
och livitnade i Sibirien och i fängelserna, men
mördandet upphörde icke, och de troendes antal
växte i smyg.
Då fick allt i min själ ett högre och klarare
ljus, och Michajlos och hans kamraters ord en
annan betydelse. Om en människa är beredd att
för sin tro mista friheten och lifvet, så betyder
det, att hon tror uppriktigt och likt de första
blodsvittnena för Kristi lag.
Alla Michajlos ord, införlifvades från den
stunden med mitt sinne.
Jag vill inte säga, att jag med ens tog emot
dem och förstod dem i hela deras djup, men först
denna afton kände jag rätt deras nära frändskap
med mina egna tankar, och bela jorden föreföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
