Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
natt. Uppifrån kom en månstråle, splittrades i
mörkret och försvann. Allt var tyst. Endast
under fötterna knakade grenarne och rasslade de
torra barren.
Pojken var inte rädd för att säga sanningen,
ban. Alla som styrde denna kurs, att börja med
Jona, visste inte, hvad fruktan ville säga. Hos
några rådde stor vrede, andra voro alltid glada,
de flesta af dem voro anspråkslöst lugna
människor, som liksom skämdes för att visa sina goda
egenskaper.
Kostja går framåt gångstigen, och hans ljusa
hufvud lyser framför mig.
Jag tänker på den helige Bartolomeus,
gudsmannen Alexej och andra. Mina tankar hoppa
liksom snäppor i kärret från den ena tufvan till
den andra.
Jag frågar gossen:
»Har du läst helgonens 1 efvernesbeskrifningar?»
»Ja, när jag var liten. Mor tvang mig,
Hvarför frågar du det?»
»Tycker du om Guds rättfärdige?»
»Jag vet inte. Pantelemon tycker jag om,
Jegor också, för han slogs med ormen. Men jag
vet inte, hvad människorna haft för glädje af att
en tio stycken af dem varit heliga?»
Kostja växer i mina ögon.
»Om en kungadotter eller rikemansdotter trodde
på Kristus, så pinade de henne ju bara, och
hvarken kungen eller rikemannen blef snällare mot folk
för det. I lefvernesbeskrifningarna står ingenting
om, att kungarne och tyrannerna bättrade sig!»
Efter ett ögonblicks tystnad fortsätter ban:
»Jag vet inte heller, hvarför Kristus behöfde
pinas. Han kom för att öfvervinna sorgen, men
det blef i stället till . . .»
Han funderade ett ögonblick och tillade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
