Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
att i det nya lifvets namn kalla människorna till
en ny gudstjänst, men utan att ännu känna min
nye Gud.
I Slatoust talade jag en helgdag på torget, och
återigen blandade sig polisen i saken och ville
gripa mig, men folket gömde mig.
Där gjorde jag bekantskap med präktiga
människor, en af dem var Jascha Yladykin, teologie
studerande och nu min trofaste vän, som han
skall förbli hela vårt lif igen. Fast han inte tror
på Gud, älskar han kyrkmusiken öfver allt annat,
spelar psalmer på orgeln och gråter, den käre token.
Jag frågar honom skrattande:
»Hvad lipar du för, din ateist?»
Och han fäktar med armarne och skriker:
»Af glädje — af aningen om den härliga
skönhet, som skall komma en gång Ty om redan
nu i detta fåfängliga och smutsiga lif en så stor
skönhet kunnat skapas, hvad skall då inte ske
på jorden, när hela den andligt frigjorda världen
börjar uttrycka sin själs glöd i psalmer och musik?»
Han börjar tala om framtiden, som ligger
bländande klar för honom, och häpnar själf öfver sina
syner. Mycket har jag att tacka denne min vän,
liksom också Michajlo, för.
Tiotals sådana underbara människor träffade
jag, — den ene sände mig till den andre från
stad till stad. Jag går liksom längs brinnande
signalstänger, och alla brinna de af samma
tros-låga. Omöjligt är att räkna människornas
mångfald och uttrycka glädjen öfver att se deras
andliga enhet.
Stort är det ryska folket, och obeskrifligt skönt
är lifvet!
I Ivasanska guvernementet upplefde jag den
sista hjärtestöten, denna stöt, som fullbordar
templets byggande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
