- Project Runeberg -  En bikt /
234

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

Det var utanför Sedmioserniklostret, vid
processionen med den undergörande
Gudsmoders-bilden, — den dagen väntades nämligen bilden
hem till klostret från ett besök i staden, en
högtidlig dag.

Jag står på en kulle ofvanför sjön och ser, —
rundt omkring är det fullt af folk, hvars mörka
vågor slå och brusa mot klostrets murar. Solen
håller på att gå ner, och dess höstliga strålar
lysa bjärt röda. Klockorna dallra som fåglar,
färdiga att flyga bort efter tonerna af sin sång,
och de blottade hufvudena skimra öfverallt i
solskenet som röda vallmor.

Vid klosterporten väntas det på ett underverk,
— i en liten kärra ligger en ung flicka orörlig,
hennes ansikte är stelnadt som hvitt vax, de grå
ögonen äro halfslutna, och det enda som förråder
att hon lefver är den sakta skälfningen af de
långa ögonfransarna.

Bredvid henne står fadern, en lång, flintskallig
och gråskäggig man med stor näsa, och modern,
fetlagd och med rundt ansikte; hon har dragit
upp ögonbrynen, spärrar upp ögonen och stirrar
framför sig, och det ser ut, som om hon i nästa
ögonblick skall skrika till, gällt och lidelsefullt.

Människor komma fram och se på den sjuka,
och fadern upprepar entonigt, i det han ruskar
på skägget:

»Gode rättrogne, bedjen för den olyckliga, som
nu har legat i fyra år utan att kunna röra armar
eller ben, bedjen Gudsmodern om hjälp, Herran
skall vedergälla eder för edra heliga förböner,
hjälpen hennes föräldrar att glömma sin sorg.»

Han har synbarligen länge fört dottern omkring
från det ena klostret till det andra och redan
förlorat hoppet om, att hon kan bli botad, —
han upprepar outtröttligt samma ord, men de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free