Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kommission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hör du, Fånglina, båten läcker, jäklar i et,
å han läcker ordentligt! Ro du, så öser ja ett tag.
Matts öste.
— Dä va fasingen va dä strömmar in! Han
har väl fått sej ett hål i botten då.
Matts lät gråtfärdig. — Jäklar anagga, sätt i
land på Älgholmen, dä här duger inte! Bara vi
hinner dit, för dä kommer i floder. Han öste för
bripnande livet och Fånglina lade ut så gott han
kunde.
Det stod som en vattenkonst från skopan
och Matts öste sig allt nyktrare. Vad skulle
gubbarna säga, om man kom hem utan last i båten
eller till och med utan båt?
— Nu lugnar dä sej, tycks dä, sade Matts.
Dä sväller väl i nåterna, kan ja tro! Dä va rent
märkvärdigt, va dä ger mä sej. Ro sydvart igen,
snart ä han läns!
Matts Abraham slängde sista skopan över
relingen, torkade svetten ur pannan och satte sig
till årorna. Under tystnad gled båten framåt för
allt jämnare årtag.
Vid Länsöholmen kom flaskan fram igen och
vid Glötan togo de sista supen, ty att komma hem
alldeles nyktra skulle sett konstigt ut.
Äntligen kommo de till hembryggan.
— Nu slår jag en ända om plankan här å så
hugger vi i bägge två å lämpar upp ankaren. Men
släpp’en inte, för fasen, för han är tung som bly!
Ett, två... Va hundra jädrar??!!!
Ankaren flög upp lätt som en fjäder. Båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
