Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett femtioårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrde opp och la sej bredvid jakten och fick ut
en kabel och satte ut en båt med 10 man och de
kom ombord och frågade: — Va för du för
nånting? — Vi för post, sa gubben Bylund. — Hit
med honom! sa engelsmannen och gubben Bylund
tog fram postkaggarna, för de förde posten i
kaggar, och så slog engelsmannen botten ur
kaggarna och bröt alla brevena och läste dem med
kikare, så noga var han. Och så fick Bylund all
posten tillbaks och engelsman sa: — Vänd och
res hem och tacka, att det inte var någon fransos
ni mötte, för då hade ni legat på sjöbotten nu!
Si engelsman har alltid varit av ett hyggligt
släkte, men fransoserna har varit ena djävlar.
Utom en, förstås! För det var en fransk
sjögeneral, som låg med sitt fartyg och ingenting
hade att göra och så fick han se posthuset på
Ekerön, som är fint som fläsk av sten med granna
fönster, och så lovade han sitt folk att de skulle
få skjuta ner posthuset för rolighets skull.
Men då var det tre fröknar Montgumrik på
Ekerön, och de rodde ut till franske sjögeneralen
och bad om nåd för posthuset. Och när de hade
rott ut tre gånger och fallit på knä för sjögeneralen,
så sa han: — På er förbön skall posthuset bli
förskonat!
Och det finns kvar än. Man kan se det med
kikare från utkiken i Grisslehamn. Och de tre
fröknarna Montgumrik ligger begravna på Ekerön.
Ja, sen dess har det inte varit något krig i
Ålands hav — utom förstås när ådfågeln kommer,
men då är ju redaktörn med själv. Och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
