Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skottår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äldre fet dam hade fixerat mig över sin roman
en längre stund, utan att jag fattat någon som helst
misstanke, då hon plötsligt reste sig, gick ut till
mig och sade:
— Jag tycks inte vara igenkänd av herr
Engström.
— Å, förlåt, nu ser jag, jag ber tusen gånger;
men jag är litet närsynt! Mycket angenämt sist,
inte sant?
Jag kunde svära på att jag aldrig sett damen.
— Ja, sjöng hon inte förtjusande! Och vilken
konversation sen!
— Ja, jag har sällan träffat en så ovanligt
sympatisk dam. Det är inte varje dag man möter
så mycken spiritualitet och elegans förenade hos
en person, sade jag.
— Ja, och majoren är också en connaissance
à faire!
— Briljant, sade jag, och jag skall med första
söka förnya bekantskapen.
— Men vill ni inte sitta ner inne hos oss — —
— Men, min nådiga, en damkupé — — jag
vet verkligen inte — — —
— Då de andra damerna tillåta det, passar det
mycket väl. Seså, var så god! och inom kort
befann jag mig på den enda lediga platsen i kupén.
Vi skötte fortfarande samtalet om den för mig
obekanta familjen. Jag klarade mig med vanlig
färdighet och undgick alla misstag. Plötsligt
mörknade det till. Vi voro i tunneln.
Ögonblickligen kände jag två feta armar om
min hals — två! nej åtta — nej fjorton! ty alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
