Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan-Lars från Harön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så måste ju Vikberg sjussa fjärdingsman, för dä
brådskade, å Johannisas Pers Ols Mari stog på
linker håll å lurade å hörde å såg alltihop, å ho
talte om efteråt, att han som förkunnade smet
in igen lika förbannat, så sönderslagen å eländig
han var, inte en minut efter dä Vikberg hade
rest mä fjärdingsman. Så nog ä di pilletranska
å ihärdia, di som förkunnar, alltid!
Jan-Lars fick ny pilsner och mera mat och
berättade:
Skeppar Sjögren hade sålt hälften han ägde
i jakten Halbrektina. Matts Olsson hade fått
fribiljett från barnen i Amerika, men han förde ju
styvt högerben, så han trodde inte han skulle få
slippa in, så noga som di har blivit i Nyork sista
tiden. En toker till tysk, en slättoppare, hade kört
på Storbrottet i vackert väder och tappat rodret
och sprungit läck och låg och flöt på lasten, med
ankaret ute förstås, en hel natt, innan dom fick
syn på honom och skaffade honom box in i
hamnen. Fredriks Otto hade slagit en polisbetjänt
på snoken utanför ett kaffehus på
Luntmakaregatan i Stockholm och Fredrik hade fått sälja
tjuren för att kunna betala böterna. Två
prackkullar höllo till i Gumpsundet och räven hade haft
lya under Holmbergs hölada vid Klacknäset. Själv
hade Jan-Lars byggt glasveranda och rustat boden,
så nu kunde han bo där själv och hyra ut åt två
sommargästfamiljer för sommarn i stället för en.
Hade man inte sommargästerna, så — — —
Efter kaffet och konjagarna bröto vi upp.
Jan-Lars hade blivit märkvärdigt tyst, redan då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
