Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra fyra slag i den växande sjön, och när den
möter oss mellan Dagen och Lejet i långa susande
rullande taggiga berg, är jag just där jag vill
vara.
Stormen har rensat luften och solskenet
ljummar skönt på våra våta kinder och på händerna,
som syssla med skot och rorkult.
Solen står lågt och när brotten rulla in över
Lejet och skummet ryker högt mot höjden i
väldiga, svällande moln, lyser det i vit purpur och
ljus orange med blå skuggor alldeles som en
sommarsky. Men skummolnets kanter blixtra mot de
materiella rödvioletta skyarna nere vid horisonten
i öster i ljusviolett och ljus purpur som en kaskad
av solbelyst blod.
Lejets röda klippa lever i färgen och brottet
kastar en skugga av varmt mörkblått på dess
nordsida, innan det löses upp i dimma. Och havet
är av blå metall och det gröna i brotten är varmt
som det gröna på en ljus äng.
Vi vända.
När jag länsar hem mitt i all denna rikedom
av lycka och liv, tyckes det mig ett ögonblick,
som om människan icke har något att beklaga
sig över. Och jag kramar rorkulten och ger mig
fan på att se, att se, se, se, och att allt som
icke skänker styrka och lycka är humbug, och
att det icke finnes någon humbug för en människa
som verkligen ser. Allt blir vackrare för var dag
och allt klarare och tydligare och som en gammal
vis vill jag gråna och dö just då jag hunnit så
långt att jag verkligen känner att intet är fult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
