Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnet av en hare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den längste ställde sin bössa i hörnet vid
skänken och klev fram mitt på golvet. Han
luktade brännvin och såg fruktansvärd ut.
— Då såsom att den här haren ä min, så tar
ja’n väl då, sade han och grinade illvilligt.
— Det låter ni bli, sade jag. Haren är min.
— Sa du, ja, jäkla grönskålling! Han spottade
föraktfullt en mun Jönköpingssnus på trasmattan
framför mina fötter. Jakta va vånn, fast hunna
täppte, å haren va skaskjuten, för Joan Agust
här sköt å ’an ena bakskånka — ä dä inte sant,
Joan Agust? Jo, så jädringen förgeftat, ä inte
haren vånn! Å senna följde vi på spåra å kum
te åhoppet å följde på i dia spår å straxt breve
hade du slaet ihäl ’an mä e kröcka — tror du inte
ja så spåret i snön ätter kröcka mä, din jävel?
Å senna hade du försökt å passa’n — jo, dä snögga
jägara sum inte kan så moe som te passa en
hare — inte ta u’en inkråmset älla hälla u’en
biogen — å senna följde vi biospåret, å dä va
inte krånglit mä sån passning — å ger du mek
inte haren govelit, så tar ja’n, å får ja tag i dek
på skogen så kramar ja moset u dek, din
haratjyv!
Min värd var den lilla socknens klockare och
hans ställning förbjöd honom att fälla ett ord
till förmån för mig, en utsocknes. Han viskade:
— Ge honom haren, annars går dä allri väl!
— Ä dä er jaktmark? frågade jag
oppositionellt. Jag vet att ni tjuvjagar, era rackare, men
jag är god vän med unga baron och jag ska,
jäken anagga —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
