Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnet av en hare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dä lessamt å höra lus hosta för di har så
klena bröst. Ja jagar, där ja kolar, om själva
faen rår om skojen, å nu va dä ja som to haren,
sade den fruktansvärde, grep mitt stolta jaktbyte
och lagade sig att gå.
— Jo, dä snygga jägare, som inte kan ta en
hare med både hundar och bössa, bjäbbade jag.
Jag behöver bara en käpp, jag!
Min gloria strålade inte längre.
— Ä du oppkäftig, kan du få dek en torvel
så hos klockarefar du ä. Nä, si du, ja tar dom
mä denna härna utan käpp!
Han knöt en svart, hårig näve under näsan
på mig. — Ja vell inte slö bena å dek, för du ä
för spinki, men kom ut på skojen, så sa ja skära
dek e slya, om du inte har fått stryk förut. Kom
nu, Joan Agust, så går vi!
Sade och stövlade i väg.
Liten, så oändligt liten, satt jag i mitt
soffhörn. Jägarlivet hade alltså skuggsidor.
— Dä va väl att herrn gav honom haren,
sade klockarfar. Han hade vänt opp och ner på
huset, för han ä vild när han har fått brännvin.
Men skadskjuten va haren inte. Dä ljög han.
— Jag tyckte också att han gärna kunde få
haren, ljög jag. Fast det var ju onödigt att visa
det med samma. En hare mer eller mindre spelar
ingen roll, ljög jag vidare. Inte fäster jag mig
vid haren, nej, inte ett dugg!
Men jag kan inte neka till, att jag räknar
minnet av den där haren till de bitterljuva. Det
bittra är övervägande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
