Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seglats med strandhugg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mänskligt begärt. Men gesällen var så kvickställd, att
skräddarbordet syntes hans begåvning för litet.
Han var bestämt skapad att nå höga äreställen, och
han bad därför skräddaren att få studera till präst,
innan han gifte sig. Gubben hade litet pengar
och bekostade den kvicke gesällens studier, tills
denne prästvigdes och gifte sig med en annan
flicka. Detta är vad folk kallar tacksamhet och
finkänslighet.
Den historien berättades på Singö.
Om den forne skräddaregesällen ännu lever,
kan det ju roa honom att se den i tryck. Eller
kanske hände alltsammans på 1700-talet. Tid och
rum existera ej för tänkaren-skribenten. Men jag
påminner mig nu att prästen lever, fast i en annan
församling. Prosit!
Singö har naturligtvis en handelsbod, dit även
vykorten, denna landsplåga i vilken humbugen och
dumheten i förening fira triumfer, trängt fram.
Naturligtvis föll jag offer för lasten. Jag köpte ett
vykort, föreställande en moder som lär sitt barn
att bedja, och skickade det till Stockholm, till min
klassiskt bildade vän Simon, a quo nil humani,
alltså icke heller den fina uppmärksamhet som låg
förborgad i min handling, alienum est.
Men i norr står en ny molnbank fast det börjar
mojna. Vi sitta snart i båten och få ut storn.
Sakta glida vi hemåt genom det svagt krusade
sundet, förbi singöbornas rad av sjöbodar, förbi
det falska Singösundet, där en karl i en eka just
håvar in en abborre, förbi en vikarsäl, som väl
också fiskar och förskräckt dyker efter en ljudlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
