Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppför Vesuvius för 4 francs person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bad honom och hans sällskap inte besvära mig
mera. Varpå vi vände dem ryggen och började
ägna oss åt bekikande av Resinas få
märkvärdigheter. Hela tiden följdes vi på avstånd av de
hyggliga skurkarna, vilka stundom skickade fram
en stafett med förnyade erbjudanden av sina
tjänster. Priset föll stadigt med fem lire åt gången.
Emellertid fortsatte vi vår promenad för att se,
om våra förföljare snart skulle tröttna. Men de
tröttnade ej. Det var jag som verkligen blev
utledsen på den larmande skaran, vilken troget
höll sig i vårt kölvatten genom gränder och gårdar
och alla labyrinter jag valde för att pröva dess
tålamod. Alltså inväntade vi massan och det skulle
bli affär av. Mera på skämt tog jag upp de
silverslantar som skramlade i min ficka och räknade
dem. De befunnos utgöra 12 lire. Jag sökte ut
den hemskaste i följet och gjorde mitt anbud.
— Här har jag 12 lire. För dessa 12 lire begär
jag en åsna för mig och en vagn för mitt sällskap
samt vägvisare ända fram till kratern. Förstå mig
nu: Jag har inte en soldo mera. Går ni inte
in på det, så drag för fan i våld!
Mannen gjorde nästan en volt baklänges av
överraskning. Omöjligt! Hur skulle jag kunna
begära åsna och häst och vagn och vägvisare för
en sådan spottstyver. Excellenza skulle betänka
allt, djurens underhåll, vägens faror etc.
— Du tycks inte ha förstått, att detta är hela
min förmögenhet. Gå din väg!
Karlen gjorde en oefterhärmlig gest och vi
fortsatte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
