Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smokingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var vackert om vinterkvällarna, då järnspisen
glödde röd och våra figurer skymtade i stekröken,
som snart fyllde rummet, tills allt luktade sill,
sill och tobak, och vi sutto i en krets så nära
värmekällan som möjligt och talade om konst och
om olika sätt att ta ner sjustjärnorna.
Ty vi skulle bli målare och hade således inga
pengar, men universum ägde vi, och sjustjärnorna
hängde i toppen på den gamla poppeln, som inte
stod längre borta än på andra sidan ån.
Vintern hade varit kall och våra sängar hade
stått i radier ut från järnspisen så nära att det
osade av täckena, ty huvudsaken var att behålla
värmen om fötterna. Men ur mun och näsborrar
steg andedräkten vit och ett par alnar längre bort
härskade vintern på allvar med fruset dricksvatten
och tumtjock frost på rutorna, medan dova skott
smällde i väggen.
Men nu var det äntligen sommar, och allt
eftersom den närmade sig, hade vi befriat oss
från onödiga överplagg för att omsätta dem i
det närande dillköttet på den bolagskrog, där vi
åto med skissböckerna bredvid oss på bordet.
Det ena plagget efter det andra hade gått och
vi längtade redan efter tropikerna och drömde
vackra drömmar om att sitta gränsle över
ekvatorn och äta dillkött, serverat av ebenholtsflickor
med violetta dagrar på de glänsande kropparna.
De skulle glöda av kärlek, och sista dagen i vårt
liv skulle de i utbyte mot vårt sista fikonalöv duka
fram vår sista portion dillkött med en sup och
en mugg svagdricka — pris annars 55 öre. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
