Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till fjälls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kilometer söder om Torneträsks station. Men som
vi ej längre litade på abiskomästarens uppgifter
— han hade också nämnt Nakerijärvi — skickade
vi Peter att personligen övertyga sig om deras
därvaro. Under tiden åto vi och sovo som
kappsäckar och detta med all rätt, ty läsaren får medge,
att det första dygnet av vår resa använts väl.
Sent på natten kom Peter tillbaka. Han hade
träffat lapparna, tre familjer lägrade vid
Sarvasjokki, en ström, som utmynnar i Nakerijärvi. Där
väntade de oss, d. v. s. ingenjören, som känner
de flesta här flyttande lapparna. Efter några
timmars ätande och sömn stego vi upp, togo en
avrivning med iskallt källvatten, lämnade Simon och
Peter att sova i kåken och knogade med Talo
uppför den väldiga sandås, som mellan
Nakerivare och Vorevardo i stadig och brant stigning
sträcker sig nästan ända fram till Nakerijärvi.
Underligt, att man blir så litet andfådd trots hastig
marsch och stigning! Men luften är lätt och
härlig att andas och det är, som skulle man pumpa
hälsa in genom näsa och mun för varje andedrag.
Fjällen och havet äro släkt.
På Nakerijärvis strand ligger rentjuven Nias
torvkåta. Tre gånger har han suttit på
Långholmen och det enda han lärt sig där är svenska.
Vi tittade in i kåtan, där han gjort upp så många
planer, om vilkas lyckliga genomförande de massor
av renhorn vittnade, som lågo strödda runt
omkring och delvis täckte taket. Han var ute på fiske.
Från en kulle på sluttningen av Vorevardo
fingo vi plötsligt utsikt över Sarvasjokkidalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
