Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slängde ut emot stormen och fingo fisk, id och
mört och en och annan abborre. Det var bara att
dra fisken i land. Snart låg den lilla vattenfyllda
klippskrevan, dit vi kastade bytet, full med fisk.
Vi hade väl fått hundra stycken, då det blev
middagstid och tid att börja kryssa hem.
Jag kastade ut än en gång, oaktat stormen
tagit till så att skummet sprutade över hällen.
Flötet drogs ögonblickligen ned, och jag hämtade
upp den största id jag någonsin sett, väl en halv
meter lång. Men spöet gick av och iden hamnade
vid mina fötter. Innan han hunnit ge sig i väg
ut till havs igen, hade jag kastat mig över honom
och borrat min kniv i hans hjärna.
Det var tid att segla hem, men blåsten hade
tilltagit, sjön spottade skum, och det såg tämligen
allvarsamt ut. Vi knallade oss ned till båten, och
jag rullade in storseglet så mycket som möjligt.
Focken kunde ej revas, och jag var för övrigt
mycket grön i sporten. Emellertid blevo vi färdiga,
stötte från land och började kryssa. Det hade
blivit sjö men det gick ganska bra i början.
Plötsligt ser jag något svart komma norrifrån,
en orkanby, som närmade sig med fruktansvärd
fart. Jag höll upp emot den, men hade revat för
mycket av storseglet. Det ven och smattrade i
stagen, och skummet gjorde oss halvblinda. Snäckan
vred sig långsamt och började visa bredsidan mot
stormen, lade sig på sidan, och vattnet började
sila in över styrbords reling.
Jag vrålade till Nyman: — Om du inte genast
får ner storn, går det åt helsike för oss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
