Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Självmedvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprang hem och skvallrade. Jag misstänkte ej att
han skvallrade, ty vi voro alla fina karaktärer och
hatade åtminstone officiellt skvaller. Jag fortsatte
att hjälpa smedens barn stjäla kol.
Plötsligt hör jag en brutal röst nå mitt
sjuåriga öra och jag hejdade mig mitt i arbetet. Där
vid järnvägsgrindarna, inom räckhåll åtminstone
för en kolbit, stod handlanden. Han var en lång
karl med röda polisonger och jag fruktade honom.
— Hör du, din sorygg, du har slagit
Efraim! sade han. Efraim stod bredvid med
skadeglädje i sitt ansikte.
Jag hade aldrig förr hört skällsordet sorygg.
Det gav mig en räcka idéassociationer — vår
julgris som var arg i livstiden, och ett minne från min
ännu tidigare ungdom, då jag höll på att bli
tillintetgjord av en galt. Alltså var det ett
fruktansvärt skällsord, ett hittills oanat och hyperraffinerat.
Jag måste beundra handlandens fantasi, som i detta
fall var min överlägsen.
Grinden skilde oss båda åt. Smedens barn
kröpo under kolbryggan. Jag tog ett kolstycke i
högra handen, rätade på mig med överklassarens
självkänsla och sade:
— Vem faen har druckit brorskål mä dej?!
ty jag var så imponerad av det nya tillmälet, att
jag endast kunde rädda min ära genom att reagera
mot handlandens angrepp på min självaktning som
medborgare och på en man, med vilken man måste
föreslå en brorskål höviskt och avvakta hans
medgivande att lägga bort titlar och dylikt kram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
