Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kommer ihåg, att jag höll på med att skriva
latinsk vers. Detta faktum räddade mig från
extravaganser, gjorde mig tankspridd, emedan jag alltid
gick och funderade över vissa ords
stavelsekvantitet, och kom mig att betrakta den så kallade
kärleken som något, som jag måste ägna mig åt
för att mina kamrater icke skulle anse mig förläst.
Det fanns en flicka därnere, som jag var kär i.
Hon var dotter till en musiksergeant vid något
regemente i Småland, och vi älskade varandra.
Hon är gift nu och är korpulent och har
åtminstone 8 barn. Men det hindrar inte, att hon
var den stiligaste flicka jag sett — ty hon var
verkligen vacker. Jag går så långt, att jag aldrig
har sett en så vacker flicka. Vi funno varandra en
midsommarnatt, då vi sutto i en hage med en
kanna körsbär som anledning — och jag fann
hennes hand under en kokett kappa, som var köpt i
— låt mig säga Vetlanda. Jag höll kvar den
handen — — — sådana här tankstreck säga ju
mer än ord i litteraturen.
Nå — vi träffades hela sommaren, och vår
unga amour utvecklades. Mina kamrater fingo
sina amourer, och allt påminde om Eden.
En dag fingo vi höra, att en bönestund skulle
gå av stapeln i närmaste by. Vad var naturligare
än att vi gingo dit? Vi traskade i väg i den ljusa
sommaraftonen och kommo till ort och ställe. Ur
ett torp ljöd sång.
Vi trädde in i församlingen. Luften kunde
skäras med kniv därinne, och en svartskäggig man
med brinnande ögon höll just på att skrämma livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
