Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tullhatare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vaktmästare! Gubben Eliasson, för exempel! När han
fick se någon brännvinskagge ombord, så sa han
alltid: — Kasta en rock eller något över den där,
så jag slipper se fulingen! sa han. Det var den
hyggligaste vaktmästare, som tullen någonsin har
haft.
Det var på den tiden jag seglade med
Ålandsposten, på patron Ekströms tid. Se, patron
Ekström hade varit länsman, men så blev det något
krångel och han fick ta avsked, för han smugglade,
och så slog han sig ned här på allvar och blev
grosshandlare och tjänade pengar som gräs. Det
var en riktigt fin och gemen karl, och fet var
han som en tunna, för det lönade sig mycket bättre
att smuggla, sen han tagit avsked från
länsmansyrket. En gång hade han köpt en haverist på
Åland och jag skulle segla hem en last smörtinor
åt honom. Men i varannan tina fanns det
brännvin, och gamla tullförvaltarn hade fått reda på
det där på skvallervägen, och tulljakten låg en hel
vecka och kryssade utanför Signildsskär, så jag
började bli riktigt orolig att jag inte skulle kunna
klara hem lasten ordentligt åt gubben Ekström.
Men så blev det en storm, så jakten fick gå in
under Ekerön, och på natten stack jag ut. På
morgonen låg allt brännvinet i Ekströmens
magasin, och jag fick hundra riksdaler och tullförvaltarn
fick näsan så lång, så han skämdes för folk långa
tider efteråt.
Efter gubben Eliasson kom det en ung
vaktmästare, som skulle göra sig till, förstås, för att
ställa sig in hos tullförvaltarn. En gång hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
