Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tullhatare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändan en bit upp på ankarkättingen. Och just
som jag fått ner klyvarn och skrek: — Lägg å!
och ankare och kutting gick till botten i
posthamnen, svängde tullbåten in efter oss och
vaktmästarn hoppade ombord.
— Nu bjuder du väl på en god sup, sade
han och såg ful ut och grinade illmarigt, för han
trodde att han hade mitt julbrännvin som i en ask.
— Har inte tusan något brännvin, sade jag.
Det är inte sådana tider.
Men han bara grinade och började snoka
igenom jakten från för till akter, som om han hade
letat efter en knappnål. Till slut svor han till och
sa: — Östergren är en skojare! sa han. Nog vet
jag att du inte är utan starkt till julen.
— Kom hem i morgon bitti, så får du en
dragnagel, när jag fått tappa ur sjöstövlarna, sade
jag, för där har jag brännvinet. Men han trodde
mig inte mer än jämnt, för när jag kom ner till
jakten med ekan på natten, låg inte den fulingen
bakom magasinet och väntade på mig!
— Vad gör du här mitt i natten? frågade han.
— Jag har glömt bössan, och den ligger och
rostar om jag inte tar hem den, svarade jag.
— En skojare är du, det är vad du är, sade
han, och jag fick inte hem mitt brännvin förrän
natten till juldagen, för då var han i ottan, det
visste jag.
Men roligast var det när jag smugglade hem
griskultingen, jag hade köpt honom på Ekerön
för tre mark, så billiga var de på den tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
