Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tullhatare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ingen kunde komma någon vart med mej,
när det gällde att klara sej i fråga om tullen.
Det var en gammal bra och gemen gubbe, och
man fick vara likasom litet fri av sej för honom.
Han sade ingenting åt mej förrän långt efter
det vi slaktat grisen. Jag stod en kväll nere vid
sjöbodarna och grejade med noten, då gubben
kom fram och slog sej i språk med mej. Först
talade vi om väder och vind, men så sa han:
— Hör nu Östergren, vet han vad det kostar
att begå mord på rysk undersåte?
— Vad menar herr tullförvaltarn? frågade jag
och ställde mej from som en läsarpräst.
— Åjo, gör sej inte till, Östergren! Den där
grisen var väl i alla fall rysk undersåte, och en
sådan åtnjuter samma skydd hos oss som vi i
Ryssland.
— Ja, men di får skylla sig själva, när di
kommer över utan pass, svarade jag.
— Jo, Östergren är en fin fisk! Men vi ska
ha ett öga på Östergren, sade han och gick sin
väg.
— Hör nu tullförvaltarn! Herr tullförvaltarn!
ropade jag, då han hunnit en bit.
— Nå, vad är det om?
— Jo, jag ville bara säja det, att nu är grisen
lika svensk som både jag och tullförvaltarn, för
nu är han uppäten. Det skulle vara liksom en
förmildrande omständighet, ifall tullförvaltarn gör
sak av’et.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
