Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. På Höganloftsbron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den halfskymning, som åstadkoms af det höga tornet,
kunde man dock höra steg, men så smygande, så tysta, som
om den tidiga morgonvandraren fruktat att låta dem höras.
Det var en yngling. Oroligt blickade han åt alla sidor,
under det han försiktigt gled utefter tornmuren.
Från det höga gråstenstornet gick en ringmur rundt
omkring i en vid krets, och inom denna voro de öfriga
slottsbyggnaderna belägna. Tornet var uppfördt till ansenlig höjd
på holmens södra sida, emedan marken där var lägst, och
sålunda ett anfall på slottet — om det någon gång komme i
fråga — med största sannolikhet af framgång skulle göras
där. Åt väster och norr bestod befästningen endast af den
nämnda ringmuren, innanför hvilken befunno sig de för
slottsfolket nödiga byggnaderna. Österut från tornet sträckte sig
en större byggnad, försedd med fönster och kring hvars loft
gick en utbyggd bro, den så kallade höganloftsbron, hvilande
på utspringande stockar ur den starka timmerväggen, samt
täckt med en fortsättning af det sluttande spåntaket, som
här uppbars af smäckra stolpar. Ofta var en sådan
höganloftsbro inklädd med bräder och försedd med små vindögon,
men här var den öppen, endast försedd med ett utskuret räcke
nedtill, och emedan den låg åt norr, hade man därifrån den
härligaste utsikt öfver sjön med dess många vikar, öfver de
löfklädda stränderna och den mörka furuskogen längst bort i
bakgrunden. Denna byggnad beboddes af slottsherren. Något
inom hörnet af den motsatta östra gafveln reste sig
porttornet, som skulle försvara vindbron och tillgången till
slottet från den sidan, där sundet mellan holmen och land
var smalast.
Just som den smygande ynglingen hunnit lämna tornet
och ämnade vika af åt vänster mellan ringmuren och den
närmast belägna byggnaden, som tycktes vara stallet, lät
han ännu en gång blicken öfverfara det stora gårdsrummet,
liksom ville han rätt öfvertyga sig om, att han förblifvit
obemärkt. Men då stannade han plötsligt, liksom fastnaglad
på stället. Hans blickar voro fästade på loftsbron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
